Hoppa till innehållet
Matchfokus

Klassiska hejaramsor: ramsorna och sångerna som ekar på läktaren

Fotboll Redaktionen

Supportrar på en ståplatsläktare sträcker upp halsdukar och sjunger under en kvällsmatch i strålkastarljus.

Klassiska hejaramsor är de rop och sånger som hörts på svenska läktare i årtionden: det enkla “heja heja heja”, ett taktfast “kom igen” och sånger på lånade melodier som Jingle Bells, Sailing, You Are My Sunshine och When the Saints Go Marching In. Många av dem sjungs av nästan alla lag med bara klubbnamnet utbytt, medan andra är så knutna till en klubb att ingen annan skulle komma på tanken att ta dem.

Nedan går vi igenom vilka ramsor som räknas som klassiker, var melodierna kommer ifrån och hur klacken bygger stämning under en match.

Vilka hejaramsor räknas som klassiker?

Gemensamt för klassikerna är att de är lätta att lära sig på en halvlek och fungerar i både fotboll och hockey. Några exempel ur klubbarnas egna sånglistor:

RamsaMelodiVar den hörs
”Heja heja heja” + lagnamnetIngen, ren rytmÖverallt
”Tjalalala tjalalala weeey Hammarby”–Hammarby
”Ååh Djurgården”Auld Lang SyneDjurgården
”Här är Luleås A-lag”–Luleå Hockey
”Vi följer vårt blåa lag”Sloop John BMalmö FF
”Min enda ståplats”You Are My SunshineAIK
”Upp på denna vita äng”Lambeth WalkMoDo Hockey

Luleå-sången fick 2017 toppen när Norrbottens-Kuriren rankade de mest klassiska hockeyramsorna i Luleå, med omdömet att det var “ramsornas nationalsång”.

Hejarop eller ramsa: vad är skillnaden?

Ett hejarop är ett kort tillrop, oftast ett eller två ord: “heja heja”, “kom igen” eller “ge järnet”. En hejaramsa är längre, en rytmisk text som ropas eller sjungs. Den allra enklaste formen är att ropa lagets namn och klappa händerna i takt.

Ett känt undantag som ligger mittemellan är den isländska vulkanen, där ett enda rop kombineras med en gemensam handklappning.

Varför låter så många ramsor likadant?

Svaret är att melodierna är lånade. Under 1990-talet blev det allt vanligare att sjunga ramsorna i stället för att bara ropa dem, och melodierna togs från kända sånger som alla redan kunde. Då räcker det att någon drar igång de första tonerna för att hela läktaren ska hänga med.

De melodier som oftast återkommer:

  • Jingle Bells (Bjällerklang)
  • Sailing
  • You Are My Sunshine
  • When the Saints Go Marching In
  • It’s a Long Way to Tipperary
  • Yellow Submarine och Go West
  • Seven Nation Army

Samma melodi kan alltså bära helt olika texter. AIK sjunger “AIK, AIK, svartgult gatan fram” på Jingle Bells och “Vi är Gnaget” på Sailing, medan Djurgården tagit Auld Lang Syne till “Ååh Djurgården”. Och den som hör en klack gå över i “la la la la, la la la la” vet sällan vilket lag som sjunger förrän klubbnamnet kommer på sista raden.

Klubbarnas egna klassiker

Varje klubb har sina sånger, och det är här läktarkulturen blir personlig. Stockholmsklubbarna har dessutom byggt en stor del av repertoaren kring varandra, vilket märks tydligast när det är derby i Stockholm.

Fotboll. Hammarbys supportrar började sjunga ramsor redan på 1970-talet och räknas som pionjärer i svensk läktarkultur. Hos Djurgården tog den sjungande ståplatsen form på Stadion och Hovet i mitten av 70-talet, och “Åh en sådan härlig dag” avslutar traditionellt en seger. AIK:s Black Army sjunger att de “står på Norra Stå” på melodin Solna stad, och Malmö FF:s supportrar har en egen Norra Stå-sång, “Vi är dom himmelsblå, vi står på Norra Stå”. MFF-klacken har också “Malmö är våran stad”, där de bästa på att skjuta ett skott är “pågarna i himmelsblått”, och “Vi följer vårt blåa lag / Från München till Solna stad”.

Hockey. Brynäs har “Hela jävla matchen lång / Står vi upp för vårat lag”, och en sång som byter sista raden efter läget: i seriematcher “Så kom igen / Och ta tre poäng”, i slutspelet “Och ta ett SM-guld”. I “Vårt gamla fina BIF” lovar klacken att när laget tar guldet igen “så ska ni få höra våran sång”. MoDos äldsta ramsa med flera rader text slutar med “Tre poäng ska vi ha, MoDo är jävligt bra – hey!”, och “Vi är MoDo” på Rule Britannia innehåller raden “Fy-fan vad vi är bra”.

Att sånger som dessa ger laget en knuff framåt är en del av förklaringen till varför hemmaplansfördelen finns över huvud taget.

Växelramsor: när klacken svarar

En växelramsa delas mellan två grupper. Den som leder klacken, capon, ropar och läktaren svarar, eller så går ramsan mellan olika läktare. Hammarby har en klassisk trepartsvariant där tre läktare ropar var sitt ord, “Gröna – vita – Hammarby”, och en fråga–svar-ramsa: “Söderstadion är ni klara?” följt av “Jajamensan, fattas bara”. En annan variant är “Hammarby är dom bästa”, som besvaras med “heja heja heja Bajen”.

Samma mönster finns i hockeyn. MoDos “Öka, kämpa” är en enkel växelramsa som supportrarna daterar till 1960- och 70-talet i Kempehallen, och “MoDo Hockey är de bästa, heja heja heja MoDo” populariserades av Bajen Fans på 90-talet innan en lång rad lag tog efter. AIK använder When the Saints på samma sätt: capon ropar och klacken svarar med “tar tre poäng” och “tar SM-guld”.

Hey-ropet i slutet av en ramsa fyller samma funktion: det är signalen som får alla att landa samtidigt. Hammarbys “Hammarbyyy – HEY!” är ett bra exempel.

Mer om läktarsången

Kontroversiella ramsor

Alla ramsor är inte familjevänliga. Vissa innehåller ord som “hata” och “döda”, könsord och svordomar, eller riktar sig hotfullt mot domare och enskilda spelare. Det mildaste är ren rivalitet, som AIK:s “Hatar Djurgårdens IF, hatar SSK, hatar Bajen från Söder”, medan rasism och mobbning aldrig hör hemma på en läktare. Ramsor som gör sig lustiga över ett domslut eller motståndarlaget med humor i stället för hot är mer accepterade.

Hur en ny ramsa föds

Enligt Djurgårdssupportrarnas egen historik kommer en ny ramsa ofta till i ett mindre sällskap på en pub eller en bortaresa. Sedan märks det ganska snabbt om den får fäste i klacken eller läggs till handlingarna. Vissa har sjungits tusentals gånger, andra bara vid enstaka bortamatcher. Traditionen är äldre än den svenska: redan 1924 skrev Glasgow Observer om “jättelika läktarkörer” under en match mellan Rangers och Celtic, och Storbritannien har varit den stora inspirationskällan för nordeuropeisk supporterkultur.

Så sjunger du med som ny på läktaren

Börja med rytmen, inte texten. Klappa med i “heja heja heja”, ta refrängen på de lånade melodierna och lyssna på hur capon startar varje sång. De flesta klackar har också sina sånger och texter samlade på supporterföreningens webbplats, så det går att öva före matchen. Vill du förstå vad som händer runt omkring medan ramsorna rullar är det också intressant att se hur en matchdag ser ut bakom kulisserna, från upprop till slutsignal.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan en hejaramsa och ett hejarop?
Ett hejarop är ett kort tillrop på ett eller två ord, som heja heja eller kom igen. En hejaramsa är en längre rytmisk text som ropas eller sjungs, ofta på en känd melodi.
Vilka melodier används oftast till hejaramsor?
Bland de vanligaste finns Jingle Bells, Sailing, You Are My Sunshine, When the Saints Go Marching In, It's a Long Way to Tipperary, Yellow Submarine och Go West.
När började svenska supportrar sjunga ramsor?
Den sjungande ståplatsen tog form i mitten av 1970-talet, bland annat hos Djurgården på Stadion och Hovet och hos Hammarby. Under 1990-talet blev det allt vanligare att sjunga ramsorna på lånade melodier.
Vilken är den äldsta kända ramsan på en svensk läktare?
Det går inte att säga säkert, men enkla växelramsor som MoDos Öka, kämpa och Upp på denna vita äng härleds av supportrarna själva till 1960- och 70-talet i Kempehallen.